
I dagarna har Djurättsalliansen visat upp makabra bilder på minkar i pälsdjursfabriker. Under ett års tid har Djurrättsalliansen besökt och dokumenterat nästan hälften av landets pälsdjursfarmar. Att gå in och dokumentera för att påvisa missförhållanden är ett arbetssätt som journalister bedrivit så länge den grävande journalismen existerat och att som CUF slå på stora tumman och kalla det intrång i det privata ägandet och därefter hänvisa till EU:s och FN:s lagstiftning och konventioner blir något absurt. Det är genom att bland annat påvisa missförhållanden som inte visar sig i dagsljus som många förbättringar inom en rad olika lagstiftningsområden skett inte minst inom djurskyddslagstiftningen men också även inom t.ex. arbetsmiljölagstiftning.
Djurrättsalliansens dokumentation visar på oändligt antal brister såsom halvätna och döda minkar samt stressade och helt desperata djur som tillsammans lever på en yta mindre än ett tidningsupplag. Var det så djurskyddslagen från 1988 var tänkt att fungera? Är detta jordbruksministerns svar på naturligt beteende. Rune Lanestrand f.d. politisk redaktör på C-tidning säger i en debattartikel på Newsmill att Eskil Erlandsson kraftigt försämrat djurskyddet i Sverige. Enligt Rune Lanestrand har Eskil Erlandssons politik inneburit påskyndad rationalisering med fler och större sammanslagna gårdar, ökad rovdrift på människor, djur och jord och fortsatt avfolkning av landsbygden. Ekologi är enligt Rune Lanestrand ett främmande begrepp för Erlandsson. Att Eskil Erlandsson dessutom gått i jägarförbundens intressen när det gäller licensjakten ja det visar ju med all tydlighet vinterns vargjakt. Där 4000jägare bedrev en troféjakt på 28 vargar tillhörande ett bestånd som är mindre än 210 stycken vargar. Vargjakten är förövrigt anmäld till EU-kommissionen av flertalet av de i Sverige mest framträdande naturvårdsorganisationerna såsom SNF, SRF, Djurskyddet Sverige samt WWF.
Är det verkligen en ministers uppgift att kraftigt liera sig med särintressen. Skall inte en minister förhålla sig neutral och avlyssna och därefter ta in underlag från alla berörda parter innan förslag läggs fram. Ute bland naturvårds och djurskyddsorganisationerna rasar kritiken mot Eskil Erlandsson som enligt djurskydds och bevarandeorganisationerna helt gynnat näringarnas intressen. Och nu får alltså dessa organisationer medhåll av centerparisten Rune Lanestrand.
I flera frågor har Eskil Erlandsson slingrat sig och försökt undkomma kritik med hänvisningen till att Sverige har en djurskyddslag som tillhör en av de starkaste i världen. Detta är förövrigt inte sant när det gäller ett flertal områden och för att ta ett konkret exempel angående de nu aktuella minkfarmarna så har t.ex. länder såsom Storbritannien, Österrike, Bosnien-Hercegovina, Irland och Kroatiens redan förbjudit pälsdjursfarmning.
Politiska floskler och bondfångeri som hänvisar till fina lagar, förordningar och paragrafer bygger inget djurskydd. En stark djurskyddslagstiftning behöver stärkta inspektioner. I dagsläget har djurskyddsinspektionerna kraftigt minskat i antal och enligt ett flertal länsstyrelser kan djurskyddsinspektörerna pågrund av den höga arbetsbelastningen endast åka ut på s.k. akutuppdrag.
I mitt eget parti folkpartiet törs inte eller vill partiet inte ta djurskyddsdebatten med allianspartierna. I Sverige är det förbjudet att slakta djur utan bedövning. Detta är regler som inte på något sätt bör luckras upp på grund av religion eller kultur. Fredrik Malm skriver i en riksdagsmotion 2007 att slakt utan bedövning skall tillåtas i Sverige. Hans uttalande är helt osakligt och Fredrik Malm har ingen grund när han påstår att djur inte lider vid halal och koscherslakt. Flera internationella djurskyddsorganisationer har under flera år och vid flertal tillfällen undersökt och dokumenterat inne på själva halal och koscherslakterier och där konstaterat att djuren utsätts för ett fruktansvärt lidande både i samband med slakten och under själva genomförandet. Folkpartiet som parti står dock inte bakom Fredrik Malms uttalande. Dock står partiet bakom att det inom EU skall vara fritt för EU-länderna att själva besluta om slakt utan bedövning d.v.s. s.k. halal och koscherslakt. Personligen tar jag helt avstånd ifrån partiets ståndpunkt att EU:s länder själva skal besluta om tillåtelse av halal och koscherslakt utan bedövning. Djurskyddet i EU skall istället stärkas på alla plan och nya djurskyddsdirektiv på EU-nivå skall innebära en hög lägstanivå där länder som har en högre ambitionsnivå skall få ha kvar möjligheten att i sin lagstiftning ha en högre nivå av djurskydd. Detta gäller för många andra politikområden inom EU och detta skall gälla även inom detta område. Marit Paulsen har i denna fråga varit extremt tyst och det hade varit intressant att höra Marits Paulsens kommentar angående att folkpartiet står bakom att bedövning före slakt är en fråga för varje enskilt EU-land och inte en fråga för EU:s gemensamma djurskyddslagstiftning.
Djurskydd handlar inte om liberalisering eller äganderätt. Centern med CUF i spetsen
har helt tappat greppet och blivit tokhöger med extremt nyliberala tankegångar. Nu ska allt marknadsanpassas ägarintressen skall styra och stå över alltifrån djurskydd till arbetslagstiftning. Centerns nyliberala förskjutning uppmärksammandes redan 2007av folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag som skrev ett debattinlägg i DN angående Centerns nyliberalism som han ansåg var ett hot mot samarbetet inom alliansen. Till och med i frågan om kärnkraften en hjärtefråga där Centerns tidigare var fast besluten har partiet nu tagit steget för en ny utbyggnad där gamla reaktorer skall ersättas med nya som i sin tur skall finansieras med pengar från näringslivet. Problemet för Centern är att nyliberalismen inte längre tilltalar särskilt många väljare. Den nyliberala teorin som framförallt i praktiken genomfördes av Roland Reagan och Margaret Thatcher på 1980-talet och med Milton Friedman som främste ekonomiske förespråkare ses inte längre som speciellt ekonomiskt framgångsrikt. Centens ras beror i opinionen på att väljarna inte längre känner igen sig i Centerns nyliberala tankegångar. Dagens väljare är mycket miljömedvetna och miljö, djur och naturfrågor vill inte väljarna kompromissa om. Djurskyddsfrågor är precis som miljö, natur och rovdjurspolitik frågor som inte kan liberaliseras eller ta hänsyn till ekonomi, religion eller politik. Djurens lidande precis som människors är inte kompromissbart.
Det är i djurindustrin i första hand som djur far illa. Men det får pågå ostört. Visst kan enstaka djur fara illa hos privatpersoner men det skall i första hand mötas med rådgivning, sociala åtgärder och inte med poliser och knäckande av människor fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Dessutom utnyttjas systemet så att folk kan anmäla vem som helst med djur i syfte att göra skada. Detta fungerar för att djurskyddsinspektörerna ser det som sitt jobb att ”hitta brister” för att motivera sitt eget arbete. I stället för att göra verklig nytta i djurindustrin för miljontals djur så ägnar man sig åt att med polis ta några katter från en privatperson. Anmälaren kan vara någon som vill åt dennes mark, hämnas i en vårdnadstvist, ligger i grannfejd etc etc. Detta är en realitet på landsbygden och jag har själv på nära håll sett människor gå under samtidigt som inga djur fått det bättre. Det ligger systemfel i detta och ju förr någon på beslutsfattande nivå vågar ifrågasätta hur djurskyddet bedrivs, ju fler människor och djur kan få det bättre eller i vart fall inte sämre!
SvaraRaderaDet är ingen slump att inte en enda grisuppfödare i Skåne haft en enda inspektion!
Det här har pågått sedan den nya djurskyddslagen kom, men har vuxit katastrofalt i omfattning sedan länsstyrelserna tog över!
Prenumerera gärna på min blogg http://forysta.bloggspace.se där jag försöker skriva i aktuella ämnen inom bl a djurskydd och jakt och tipsa alla andra som du tror är intresserade och skicka länken till dem.
Astrid
Astrid, tack för dina intressanta synpunkter i ämnet skall läsa din blogg med stort intresse. Mvh Veronica
SvaraRadera